Konservatism som virtuell nostalgi

Partiledare tävlar om Sverige i Visby. Allt fler serviceyrken begagnar ett niande som aldrig tidigare fungerat som en artighetsmarkör. En begreppsligt konserverande rörelse uppgår i historierevisionism och virtuell nostalgi. Den som säger ni för att verka artig, speglar sig i en tid som aldrig varit. I stället verkar de efterapa nån tv-serie, där kostym lockar mer än intrig.

Ebba Busch Thor talar om svenska värderingar, och kombinerar dem med en utrikespolitisk agenda som möjligen kan fästa vid Gustav II Adolf som historisk referens. Hennes berättelse verkar närmast beröra de väckelserörelser som emigrerat och som flammar i den nya världen. Matilda Molander skriver om hur den europeiska debatten hämtar inspiration över Atlanten. Den amerikanska spegeln är en verklig kraft i skapandet av en genuin svenskhet.

Det är sannolikt ingen djup förståelse för en särskild svensk historisk berättelse som ligger bakom den nya konservatismen. Den är inte konservativ i någon bevarande mening. I en samtidshistoriks kontext verkar detta snarare som ett radikalt fenomen i vårt land. Svenska värderingar och traditioner hämtas från amerikanska högern eller det Yorkshire som spelas på SVT.